Nu får det vara nog!

Idag har jag suttit i omfattande överläggningar med presidiet i Civilförsvarsförbundets förbundsstyrelse. Ni som känner till presidiet vet att detta tillsammans har stor kompetens och erfarenhet av samhällsarbete och föreningsliv.

Flera viktiga frågor stod på agendan. En handlade om Myndigheten för samhällsskydd och beredskap (MSB) och det bemötande som Civilförsvarsförbundet sedan ett år tillbaka får från en del av MSB. Det är ett bemötande och förhållingssätt som lämnar mycket att önska, både för förbundet och – viktigare – för allmänhetens engagemang i samhällets säkerhet och krisberedskap. Det är presidiet och jag helt överens om. Nu får det vara nog och här kommer de viktigaste skälen till detta.

Tidigt fick vi höra av handläggaren i MSB att ”allmänhetens egna säkerhetsåtgärder och samhällets krisberedskap är två separata rör som inte har särskilt mycket med varandra att göra”, att MSB inte är beredd att stödja frivilligorganisationernas ungdomsverksamhet eftersom de utbildningar som förbereder för arbete inom blåljusmyndighetrna ändå lockar tillräckligt med sökande, att det inte är möjligt för MSB att ta hänsyn till behov av bättre integration i samhället av utomnordiskt födda invånare i Sverige. Ni inser själva hur stolliga och inskränkta dessa påståenden är. Än så länge har de - förvånande nog - fått stå oemotsagda för MSB:s del.

Den del av MSB som jag syftar på har inte med ett ord eller på annat sätt gett Civilförsvarsförbundet någon erkänsla för det arbete som uträttas av våra medlemmar. Tvärtom verkar handläggaren uppfylld av en strävan att istället hitta fel och brister hos oss, som om vi har påstått att vi är fullkomliga. En myndighet måste sträva efter att allsidigt bereda ärenden som den ska avgöra. Hur gör den det när dess företrädare uppenbart är negativt inställd till en part?

Till det senaste hör ett rejält övertramp, som jag nyligen har beskrivit i ett annat blogginlägg. Handläggaren har lagt sig i Civilförsvarsförbundets inre angelägenheter och försök att påverka ett utländsk samarbetarspartner till oss och gett omskrivit oss i nedvärderande ordalag, något som givetvis rubbat handläggarens opartiskhet. Om handläggaren har en egen agenda eller stöds av sin ledning kommer snart att visa sig. Jag har skrivit till generaldirektören och chefen för MSB och krävt en förklaring, en ursäkt och ett besked om hur MSB framgent avser att bemöta Civilförsvarsförbundet.

Vår ungerska systerorganisation har på eget initiativ i ett mycket skarpt formulerat brev till MSB också uttryckt sin förvåning och oro över det brev som handläggaren i myndighetens namn skrev till dem, utan att ens bemöda sig om att i kontakt med Civilförsvarsförbundet för att först försöka ta reda på fakta. Handläggaren visar på en trad olika sätt att han inte är intresserad av en dialog med oss. Han agerar som han är Myndigheten personfierad och den vi syftar på är handläggare på lägsta nivå i organisationen. Hans agerande ger anledning till både förundran och oro.

Som om det inte räcker med det agerar handläggaren på ett sätt som varken stödjer det uttalade behovet av ett underifrånperspektiv i krishanteringssyststemet, där kommunernas är basen, eller det behov av en generell krishanteringsförmåga som regeringen, riksdagen och MSB  anser vara en förutsättning för en god krishanteringsförmåga i Sverige. Slutligen finns det klara tendenser till att den civila krishanteringsförmågan alltmer genomsyras av militära infkluenser, något som handläggaren tycks föredra. Är det så regering och riksdag vill ha det? I så fall måste dessa tydliggöra att andra inriktningar gäller för krisberedskapen.

Är Civilförsvarsförbundet ensamt om att reagera på handlägagrens förehavanden? Nej, det visar sig att flera idéburna organisationer reagerar mot bemötandet från handläggaren, vars agerande får statsministerns regeringsförklaring gällande civilsamhällets organisationer att närmast höra hemma bland festtalen och den av riksdagen beslutade politiken för det civila samhället att knappast vara värt pappret den skrevs på. Detta är rimligen inte något som accepteras av dessa. Jag har svårt att tro att en handläggare i en statlig myndighet under regeringen tillåts sätta sig över detta. Snart får vi veta hur det är med den saken. Görs det inga förtydligande klarlägganden från MSB:s sida om vad som gäller är det ju i realiteten handläggarens syn som får genomslag och blir verklighet. Gud bevare oss för det!

MSB måste förtjäna medborgarnas engagemang. Det är ingenting som handläggare tvingar fram med administrativa bestämmelser, genom att intervenera i idéburna organisationer och genom att prestera ett tarvligt bemötande. MSB måste för att lyckas ge andra aktörer energi samtidigt som myndigheter fullgör sina skyldigheter enligt instruktionen och andra styrdokument.

Civilförsvarsförbundet accepterar som du förstått inte rådande förhållanden. Om det behövs går vi vidare. Annars är frivilligt engagemang i krisberedskapen snart eliminerad resurs av staten. Och det drabbar medborgarna.

Lämna en kommentar

Din e-post adress kommer inte att publiceras.

*