Sverige står inför stora utmaningar. Många av dessa handlar om att klara välfärden. Jag har många gånger – och i många sammanhang – framhållit, att frågor som gäller människornas skydd och säkerhet är en del av välfärdsfrågorna.

Det är mycket som vi medborgare tar för givet idag och ser det som någon annans uppgift att tillhandahålla oss. I vardagen fungerar mycket av detta så bra, att vi inte behöver bry oss. Men den som tänker efter, inser snart att lösningarna ofta är sköra, att marginalerna är små. Det behövs inga stora händelser för att detta vi ska känna av att det är så.

Ju mer man vet om det som inträffar, desto lättare är det att undvika att man själv blir ett offer. Givetvis ska viktig infrastruktur värnas med avseende på funktionaliteten. Men vi måste vara medvetna om att det finns både tekniska och ekonomiska begränsningar.

Jag är övertygad om att möjligheterna finns, att med rimliga medel förbereda sig inför påfrestningar på exemelvis infrastrukturen för el, vatten och värme. Insikten finns också att många av de allvarliga olyckor som inträffar i vårt samhälle hade kunnat undvikas.

Det finns inga enkla lösningar för säkerhet och trygghet i samhället, men det finns möjliga lösningar. För att lyckas måste förmågan att använda hela samhällets resurser förbättras. Att se på medborgarna och medborgarnas egna organisationer, som en förstahandslösning snarare än en sistahandsresurs, är ett grundläggande sätt att uppnå möjliga resultat. Det är givetvis inte hela lösningen, men en viktig del av en sådan.

Sug en stund på den karamellen ni som kan göra något åt det detta. Jag är övertygad om att den smakar bra och att ni på allvar tar tag i möjligheten att bygga på medborgarna.