30 januari 2012: Idag är det på dagen 75 år sedan Sveriges Civilförsvarsförbund bildades. Namnet tillkom visserligen 1951, men verksamheten påbörjades alltså 1937. Det var viktigt att det fanns ett frivilligt civilt försvar utanför försvarsmakten.

Förbundet fokus var och är fortfarande den enskilde medborgarens behov av att förebygga och hantera situationer där liv och hälsa, egendom och miljö riskerar att skadas.

Utgångspunkten var krigshotet, det hot som idag kan ses som den yttersta av händelser som kan drabbas oss. MSB har på sin hemsida en lista över 24 s.k. riskområden som alla är icke-militära.

Trots den förändrade hot och riskbilden har de mer näraliggande hoten och riskerna en mer tillbakadragen position både i samtalen och när resurser ska fördelas. Militära medel och utbildning i vapentjänst förfaller att vara en allt oftare återkommande lösning. Civilförsvarsförbundet ger inom ramen för sina begränsade möjligheter uppmärksamhet åt detta.

75 år är en rätt lång tid. Har Civilförsvarsförbundet hängt med i samhällsutvecklingen? Mitt svar på den frågan är ett entydigt JA. Förbundet gör idag avstamp i vardagens hot och risker, där också de flesta (ca 98 %) allvarliga skadorna och dödsfallen till följd av olyckor inträffar. Förbundet arbetar målmedvetet för att hela samhällets resurser, dvs. även medborgarna och deras egna organisationer, ska vara bidragande till samhällets krishanteringsförmåga. Förbundet levererar de uppdrag som staten har bett oss ta hand om. Det är långt ifrån alla frivilliga försvarsorganisationer som gör det.

Civilförsvarsförbundet siktar framåt. Därför satsar vi nu på att ytterligare förbättra den lokala närvaron för att finnas där medborgarna finns. Skydd och säkerhet är, vilket jag ser som viktigt att framhålla, en del av samhällets välfärdsfrågor. Civilförsvarsförbundet arbetar med samhällets ”mjukvara”, med människorna som oavsett hur set ser ut runt omkring dem behöver vatten, mat, värme, sömn och information för att deras livskvalitet ska vara så bra som möjligt. Det är det som Civilförsvarsförbundet kallar första omsorgen.