Givetvis finns det i samhället behov och möjligheter inom olika områden och av olika slag. Civilförsvarsförbundets fokus på skydd och säkerhet ger i sig anledning att fundera över vilka behov och möjligheter som finns om målet är ett tryggt och säkert samhälle för alla.

Ser du framför dig ett samhälle där de offentiga samhällsorganen själva drar försorg om skyddet och säkerheten i samhället?

Eller anser du att det är viktigt att även vi medborgare, våra egna organisationer och privata företag har kravet på sig att utifrån sina förutsättningar bidra till samhällets säkerhet och beredskap?

För egen del är jag övertygad om att det är förmågan att använda hela samhällets resurser – i den bästa av kombinationer – som avgör hur säkert och tryggt vårt land blir. Ingen kan göra all, men alla kan göra något. Ansvaret måste därför fördelas och tydliggöras på ett för de olika aktörerna begriplig och gripbart sätt. Eftersom hot- och och riskbilden innehåller så olika typer av händelser måste vi skaffa oss en generell krishanteringsförmåga. Den åsikten delar jag med många andra. 

Men det räcker inte med dessa konstateranden. Det krävs att politiken tillsammans med den idéburna och privata sektorn kommer fram till vilka förmågor och funktioner som slutsatserna konkret ställer krav på. Det krävs också att vi tillsammans – under regeringens ledning efter riksdagens godkännande – kommer fram till hur vi ska skaffa oss tillgång till det som behövs.

Ingenting av detta är gjort i en handvändning. Det är däremot min djupa övertygelse att möjligheterna att åstadkomma väsentliga förbättringar inom detta angelägna område är stora. För att lyckas måste vi dock börja att förhålla oss till varandras möjligheter på ett mer konstruktivt sätt. Ett nyckelord i sammanhanget är ömsesidig.