För att skydda och rädda liv, egendom, hälsa och miljö behöver Sverige ha en generell krishanteringsförmåga. Skälet för detta är att hoten och riskerna varierar högst väsentligt.  MSB har för sin del identifierat inte mindre än 24 riskområden. Det innebär att det inte är meningsfullt att bygga krisberedskapen på olika scenarier. Om detta tycks allt fler vara överens. Det är bra, men det räcker inte. Det krävs att begreppet generell krishanteringsförmåga ges en konkret innebörd. Vilka krav ställer en generell krishanteringsförmåga på samhällets olika aktörer – staten, kommunerna, marknaden och medborgarna?

Det arbete som inletts under benämningen kontituitetsplanering kan bli värdefullt för det fortsatta utvecklingen. Ur medborgarnas perspektiv är tillgången på vatten, mat och information avgörande för livskvaliteten. Det gäller även möjligheterna att hålla sig varm och att sova för att inte vara alltför trött, något som i båda fallen annars riskerar att påverka vår förmåga att hantera krisen.