Det finns de som hävdar att det krävs att en stor och allvarlig situation uppstår, för att vi i Sverige – både som nation och som enskilda medborgare – ska börja bejaka att risken för betydande störningar i vår tillgång till livsmedel finns i verkligheten. Om ansvariga politiker och myndighetsföreträdare duckar när frågan kommer på tals är det förstås oroväckande. Om enskilde människor också gör det är det begripligt, men fortfarande oroväckande. Eftersom det inte finns några lösningar på plats måste nämligen hushållen räkna med att på själva tillgodose behovet av mat.