Vet vi vad som gäller i en krissituation?

Häromveckan fick jag ett telefonsamtal från en kvinna som jobbade på ett äldreboende i en kommun i Stockholms län.

Äldreboendet hade drabbats av långvarigt strömavbrott. Det uppstod kaos på boendet, eftersom de inte heller hade något vatten. Vatten behövs för att hålla patienterna rena och törsten borta. Ström behövs för att laga mat. När kvinnan ringde mig hade hon tillbringat 1,5 timme för att få någon på kommunen att hjälpa henne. Ingen visste vems ansvar det var att se till att de äldre på boendet hade vatten eller ström. Någon säkerhets- eller beredskapsansvarig gick inte att nå.

Jag gjorde vad jag kunde för att kvinnan skulle få korrekt hjälp. Jag vet förvisso inte om strömavbrottet var omfattande eller blev långvarigt. Jag blev dock rejält orolig över hur lite man visste i en kommun, om hur man skulle agera vid en kris och vems ansvar det var att se till att utsatta, i detta fall, dementa på ett äldreboende, fick nödvändigt vatten och ström till boendet. Behovet av information och kunskap i krisberedskap är stort, såväl hos enskilda som kommuner. Vi har mycket jobb kvar att göra när det gäller krisberedskapsinformation. 72-timmar är ett sätt att förmedla det som alla förväntas veta om krisen kommer. 72-timmar finns som webbutbildning här.

Lämna en kommentar

Din e-post adress kommer inte att publiceras.

*