Behovet av att se möjligheterna och att agera

Visst finns behov som inte är tillräckligt tillgodosedda och även andra problem. Det gäller i världen, i Europa och i Sverige, som en av länderna. Gränssättande för säkerheten och tryggheten i samhället är förmågan hos varje regering och riksdag att ta vara på hela samhällets resurser. Där finns möjligheterna som, påstår jag, överträffar alla andra lösningar ifråga om att vara ändamålsenliga och kostnadseffektiva. Men det räcker förstås inte med att inse detta. Samhället (läs: medborgarna) behöver konkreta lösningar. Tydliggörande av ansvar och gripbara strukturer som gör att resurserna används där de gör största nytta är två fundamentala delar. HUR-frågorna måste få ett betydligt större utrymme i de processer som föregår besluten och verkställigheten av dessa. Risken är annars att man fastnar i syften och mål. Eftersom nästa kris (eller möjligen kastastrof) kan inträffa när som helst får praktiska lösningar inte hamna i ”långbänkar”. I väntan på den ultimata lösningen kan ”den näst bästa” lösningen vara tillräckligt bra. Den kanske rentav är vad som behövs.

Lämna en kommentar

Din e-post adress kommer inte att publiceras.

*