Under veckan som gått har jag mött och pratat med många frivilliga krafter inom FRG som nu hjälper till under flyktingkrisen på olika håll i Sverige. Jag har på nära håll tagit del av människors engagemang och empati och sett hur människor kan göra skillnad. Frivillighetsorganisationernas tid är nu och vi behövs.

En dam jag talade med berättade hur hon, efter sitt engagemang inom FRG, fått en helt annan bild av flyktingkrisen. Hon berättade för mig om sitt frivilliga arbete på ett tillfälligt evakueringsboende uppe i norr. Hon berättade om möten med fantastiska människor. Hon berättade om samtal och lek med barnen och beskrev hur många redan satt i grupper för att lära sig svenska. Hon berättade för mig om de leenden som visar så stor tacksamhet. Medias negativa rapportering blev för henne ett minne blott. ”Tänk om det hade varit vi som behövt lämna allt vi har och känner till”, sa hon till mig.

Hennes berättelser och tankar om dagens flyktingkris som för många blir något distanserat, påminner mig om människan bakom siffran. Vi talar om enskilda människoliv som alla har ett eget värde. Det är något vi inte får glömma när vi talar om flyktingströmmar eller flyktingvågor. Bakom varje siffra finns en människa som alla har samma basbehov.