”Ingen kan göra allt …

… men alla kan göra något”. Visst, är uttrycket lite slitet. Men faktum är att det väl stämmer in på en rad olika sammanhang. Skyddet mot olyckor och krisberedskapen är två av dessa.

Faktum är ju att även om du på grund av ålder eller en funktionsnedsättning, eller kanske något annat skäl, har begränsade möjligheter att hjälpa andra, så kan du underlätta för andra att hjälpa dig, om hjälpbehovet finns hos dig. Ju fler människor som tar eget ansvar, desto större möjligheter att samhällets resurser räcker till för dem som verkligen behöver dessa.

Hur är det då, vill vi verkligen ta eget ansvar? Min erfarenhet, och mitt svar på frågan, är JA. Ingen av oss vara beroende av andra för att klara olika situationer, om det går att undvika. Människor som är riskmedvetna klarar sig bättre och undviker lättare att bli ett offer för händelsen.  Dessutom är det så att de flesta människor bryr sig om andra medmänniskor, särskilt när det verkligen behövs.

Slutsats: Människan är den allra viktigaste tillgången när samhället strävar efter säkrare och tryggare liv!