Livsviktigt livsmedel

I kris backar vi människor tillbaka, in i det mest centrala i våra liv; värme, mat och trygghet. Men när vi inte kan förse oss själva med det viktigaste, ja då behöver vi hjälp. Det är här som den frivillighet som sedan länge varit ett signum för oss svenskar kommer in i bilden.Vår nation bygger sedan lång tid tillbaka på frivilliga resurser där gemene man steppar upp och bidrar. Frivilligt. Förr var det ofta i periferin, i hot om krig. Numera vid samhällskriser. Vi fick uppleva hur människor klev ut ur stugvärmen när stormen Gudrun drog fram, när bränderna härjade som värst i Hälsingland och vid eldinfernot i Västmanland. Då begav sig många ut i skog och mark för att bidra och ge understöd. Frivilligt. Och när tusentals nyanlända flyktingar sökte skydd i vårt land, ja då var de där: alla de frivilliga resurser som ville hjälpa, göra skillnad och finnas till för andra. Och så är det idag. I coronakrisen då finns vi här. Frivilligt, för att se till att de som sitter i karantän eller inte kan ta sig ut, får hjälp med det allra viktigaste: livsmedel.

Av landets 290 kommuner har 53 aktiverat sin frivilliga resursgrupp, FRG, med totalt närmare 2 800 frivilliga personer runt om i landet. De är alla utbildade, tränade och kvalitetssäkrade för att bidra i kris. Frivilliga för att förse med värme, mat och trygghet. Och i grund och botten bygger detta på att den inhemska livsmedelsproduktionen fungerar. Säkert och nära människorna.

En krönika av Carina Wiro, nationell samordnare krisberedskap, Sveriges Civilförsvarsförbund, publicerad i tidningen Land Lantbruk 2020-05-29