Ideal och verklighet

Av: Anders M. Johansson

[anders.m.johansson@civil.se]

Skapad: 19/05/2010 22:43

Alliansregeringen strävar efter att utveckla samspelet mellan staten och samhällets idéburna organisationer, som nu allt oftare benämns civilsamhället. I de viktiga övergripande och principiella aspekterna har regeringen stöd i oppositionen. Det är bra, eftersom idéburna organisationers verksamhet underlättas om det finns långsiktigt hållbara villkor. På den punkten stämmer idéburna organisationers behov överens med näringslivets.

Ett viktigt syfte med politiken för civilsamhället är att ta vara på den kraft som idéburna organisationer har att bidra till välfärden i samhället. Men politiken vill framför allt bidra till ökad självständighet hos de idéburna organisationerna. Vi ska exempelvis kunna bedriva opinionsbildning och vara kritiska mot staten, utan att "straffas" med sämre villkor nästa gång ekonomiska resurser ska fördelas.

Låt mig just nu bara konstatera, att det finns ett betydande gap mellan ideal och verklighet när det gäller politiken för civilsamhället. Jag tvivlar inte på våra folkvaldas intentioner och ambitioner. Men det som räknas är vad som händer när besluten i regering och riksdag ska omsättas i verkligheten.

Politiken för civilsamhället antogs av riksdagen så sent som i början av mars i år. Det innebär att implementeringen av beslutet precis har börjat. Men varje åtgärd efter beslutet måste innebära ett steg mot politikens förverkligande. Annars är politiken inte trovärdig.

Myndigheternas ansvar för implementeringen är stort. Det är då som det visar sig om även myndigheterna anser att samhället är större än staten. Det är då som det exempelvis är möjligt att avgöra om medborgarna - som enskilda individer och som frivilliga - ses som en förstahandsresurs eller en sistahandslösning när det handlar om samhällets säkerhet och beredskap. För lite tillspetsat så går det en grundläggande skiljelinje där.

För i verkligheten är det drabbade länders befolkningar som svarar för den största insatsen när katastrofer drabbar dem. (Därmed inte sagt, att det inte behövs väl fungerande myndigheter.)

Generalsekreterare i Civilförsvarsförbundet.