Örebro Cupen 2010

Örebro Cupen

Mellan 17/6-20/6 2010 pågick Örebro Cupen – ett stort fotbollsarrangemang för unga pojkar och flickor.
Utöver Skandinavien kom även tävlande från Tyskland och Estland. 1 500 matcher spelades på 40 olika fotbollsplaner av 440 lag! Man behöver inte ha hög examen i mattematik för att räkna ut att det kan bli en
hel del skador vid sådana evenemang! Civilförsvarsförbundets Akutgrupper fanns på plats och cirka
200 skador togs om hand på ett professionellt sätt. Bland de allvarligaste skadorna har varit urledvridna
höfter, överarmsbrott, skador på rygg och nacke samt andnings-/astmabesvär.

Matcherna spelades på flera ställen i Örebro och på
Rosta Gärde fanns största antalet planer. I dess mitt
stod Akutgruppens sjukvårdstält. Det är här som detta
reportage är gjort, under cupens två första dagar.

 

 

 

 

 

 

 

Sandra Zeggai är en av praktikanterna som har varit med
under dessa dagar. Hon är med i Flygvapenfrivilliga Väst (ungdomsavdelningen) och är intresserad av totalförsvar
och ”blåljusyrken”, dvs. de som hjälper människor.
Själv läser hon nu till sjuksköterska och som praktikant i en akutgrupp har hon observerat och assisterat. ”Jag har hjälp
till med en lindad fot och en sårskada. När jag får mer
utbildning kan jag klara mer” förklarar hon och tillägger ”
… och jag vill gärna vara en del av en akutgrupp”.

 

 

 

 

Leila Najetovic från BK Forward, Örebro, tas om hand av
Ulf Harryson. Det är cupens första dag och hon har hunnit
spela en match. Ulf förklarar vad smärtan kan bero på men
är inte helt säker på om det är för att foten inte växt färdigt
eller om det är en skada som vårdcentralen bör få titta på.
För säkerhets skull rekommenderar han det senare.

 

 

 

 

 

 

Mårten Folke har fått en sticka i tån som Christina tar ut
med en pincett. Mårten spelar för BP 16 och förklarar att
”BP” står för Bromma Pojkarna. Vid sin sida har han pappa Patrik som även är lagets tränare.

 

 

 

 

 

 

 

Lisa och Sven-Olof Landström är ambulerande mellan de
olika arenorna och har ett övergripande ansvar. Här står de tillsammans med Christina Eriksson. Lisa är Akutgruppsamordnare för Örebro- och Värmlands distrikten
och Sven-Olof är gruppansvarig för Örebrodistriktet.

 

 

 

 

 

 

Några som kan betraktas som veteraner i akutsjukvårdssammanhang är Tony Wennberg och Ulf Harryson. De har varit med från akutgruppens start och
trivs alldeles utmärkt!

 

 

 

 

 

 

 

 

Det är inte bara de unga som behöver omvårdnad. Här masseras en trött domare av Sven-Olof Landström och en annan trött domare står på tur. Erik Gauffin har sprungit ihop med en annan spelare och
fått en smäll mot huvudet. Efter att akutgruppens sjukvårdare Christina Eriksson tittat till honom; lagt på kylgelé och gett direktiv till hans mamma, kan Erik fortsätta att bevaka matchen liggande. Just nu är det 1-1 och Erik hoppas på seger!

Skavsår och veteraner

Torsdagen börjar lugnt. ”Så är det alltid första dagen”, förklarar Tony Wennberg och Ulf Harryson,
”men i morgon börjar skavsåren komma…!”
Skavsåren beror många gånger på att barnen fått nya skor så att de ska vara fina när de ska på cup!
Sen är det strumporna som blir korviga, fuktiga och smutsiga – strumpor som borde bytas inför en ny match.
Tony och Ulf är något av veteraner i sammanhanget och de har funnits på plats under många Örebro cupar-
tidigare i Röda Korsets regi.
Tony kommer att vara med alla dagar förutom söndag och jag undrar vad som är det bästa med att vara med
i en akutgrupp:
”Absolut gänget och att få hjälpa människor!” svarar han med övertygelse. ”Örebrogruppen är ett järngäng.
Går knappt att beskriva. Helt underbart! När man kommer i ett läge att man måste lita på den andra så är det
inget problem att göra det!”
Tony förklarar att alla hjälps åt och alla vet vad som ska göras. ”Vi har alla samma utbildning som
akutgruppssjukvårdare och olika kompetenser från det civila. Det gör en bra grupp!”
Tony, Ulf samt några till i Akutgruppen, har under många år verkar som sjukvårdare i olika
Röda Kors-sammanhang. Akutgruppen i Örebro och Värmland är inne på sitt tredje år och uppdragen ökar
hela tiden.

 

Det började med att Athos blev kär i Selma

”Ingen rast och ro direkt…” säger Christina Eriksson och sammanfattar fredagsförmiddagen (dag 2).
”Det har varit mycket knä och fotleder och skador från gårdagen som kommit tillbaka för att bli i hoptejpade
så att de kan spela vidare”. Som väntat har det också varit en hel del skavsår.
Christina har jobbat dubbla pass under torsdagen och så blir det också denna fredag.
Christina är undersköterska i botten men jobbar numera som kvalitetssäkrare på företag.
Den tid hon lägger ner på akutgruppsuppdrag är ideellt och hon, liksom andra frivilliga, får ta tjänstledigt från
sitt ordinarie jobb.
Hon har varit med i en akutgrupp i snart två år och det började med att ”Athos blev kär i Selma…
” Hon berättar att hon fick kontakt med paret Landström på grund av att hennes hund Athos visade stort
intresse Sven-Olof och Lisas tik Selma. Kärleken var från början besvarad men från Selmas sida har den
numera svalnat. Efter att ha pratat hundar kom samtalet in på civilförsvarsförbundet och akutgrupper.
Christina blev mycket intresserad och på den vägen är det.
”Vi behöver bli fler aktiva i gruppen och det är ett roligt uppdrag!” förklarar hon och fortsätter
”… och det är inte så svårt att värva medlemmar!” Hon ger sig själv som exempel.

 

Trygghet, styrka och kompetens

Det är imponerande att se Akutgruppsmedlemmar i verksamhet. De möter varje ny ”patient” med samma
omtanke och uppmärksamhet. De är hela tiden på alerten om något händer och de inger trygghet, styrka
och kompetens. Skulle jag bli skadad eller hastigt sjuk så vill jag bli det i närheten av en Akutgrupp!

Text och foto: Kerstin Lindh Furås