Historien om Hitta Vilse

Min pappa Harry Sepp är instruktör på ett Hitta Vilse-kalas i Nacka utanför Stockholm. Foto: Henrik John

Jag heter Hitta Vilse och min pappa heter Harry Sepp. Det är han som är på bilden med alla barnen. Bilden är tagen när han var instruktör på ett Hitta Vilse-kalas i Nacka utanför Stockholm.

Harry har alltid gillat överlevnad, och en gång var han i USA och fick höra om något som skulle utvecklas till Hitta Vilse-klubben. Läs mer om hur det gick till här nedanför.

Från tidningen Civil #1 2015:

Intresset för överlevnad tog ordentlig fart och Harry sökte mer kunskap hos internationella överlevnadsspecialister i Kanada, USA och Storbritannien. I början av 1980-talet rekommenderade en av kontakterna Harry Sepp att gå med i NASAR (National Association for Search and Rescue), en paraplyorganisation för frivilliga eftersöks- och räddningsgrupper.

Året därpå åkte han till deras konferens i Dallas (USA). Där presenterades för första gången ”Hug a tree and survive” och Harry tyckte det var fantastiskt. Efter en del turer och flera år fick han tillstånd att ta idén till Sverige och överlät den sen till förbundet. När den lilla flickan Linn Turberg 1991 gick bort sig (hon följde efter familjens katt och gick vilse) satsade förbundet på konceptet. Den amerikanska versionen kunde inte användas rakt av i Sverige utan genomgick en rejäl omarbetning och anpassning till svenska förhållanden. Dessutom utökades konceptet att förutom till barn även vända sig till vuxna.

Det är de som kan göra något, se till att barnen klär sig rätt och vara medvetna om effekterna av uttorkning och lågt blodsocker.

Harry Sepp

Vilse såg dagens ljus. Namnet hittade dåvarande informationschefen Bernt Sehlstedt på ”man kan gå vilse och hitta vilse, sa han”, berättar Harry Sepp. Hitta Vilse är i dag ett av Civilförsvarsförbundets mest välkända koncept.

Harry Sepp är naturligtvis hedersmedlem i min klubb!

Här är min pappa Harry Sepp och jag på samma bild! Det var när han firades av i samband med sin pensionering 2014. Foto: Anders J Andersson