Jag har uppfattat att man på högsta nivå kommit fram till att Sverige behöver ha en generell krishanteringsförmåga. Hotbilden är inte bara komplex, den förändras också. Ingen vet när och var nästa stora kris, som drabbar Sverige och dess befolkning, inträffar eller vilka konsekvenser den får. Därav det generella behovet. Kraven på att kunna fungera situationsanpassat och flexibielt är stora.

Jag noterar, som en jämförelse, att professor Vilhelm Agrell i ett anförande vid Sälenkonferensen härom veckan uttalade, att även det militära försvaret bör formas utifrån behovet av en generell förmåga. Agrell avråder från att fokusera på hotbilder.

I verkligheten är det dock fortfarande vanligt med ”stuprör” – särintressen som styr – medan de som försöker montera ”hängrännor”, genom att se helheten och sammanhangen, kämpar i motvind.