För att optimera samhällets insatser för säkerhet och krishantering behövs medborgarnas eget ansvarstagande och engagemang, men däremot inga soloåkningar. Medborgarna vill och medborgarna kan dessutom vara med i detta.

För att ta vara på denna enorma humanresurs behövs en lokal närvaro. Det innebär för Civilförsvarsförbundets del att vi måste finnas där människorna finns.

Detta ställer givetvis krav på Civilförsvarsförbundets lokala närvaro, en uppgift som är betydligt mer krävande än att driva ett centralt kansli. Civilförsvarsförbundet ska nu i liinje med förbundsstämmans beslut (inriktningsplanen) starta ett målmedvetet arbete för att säkerställa den lokala närvaron. Det behövs många människor för detta, men uppgiften är fullt möjlig. Låt oss bara hoppas att staten fullt ut också begriper detta genom att bl.a. skippa sin helt insiktslösa uppfattning, att högst 9000 medlemmar ska räknas vid fördelningen av organisationsstöd. Har man överhuvudtaget tänkt?

Ett enkelt räkneexempel illustrerar detta: Sverige har 290 kommuner. För att hinna med att på ett uthålligt sätt driva och utvecka en lokal förening är bedömningen är det behövs cirka 50 aktiva medlemmar. Knappast någon förening har enbart aktiva medlemmar. Rekryteringsbasen för funktionärer av olika slag måste således vara större än så. Det är trots allt en fritidssysselsättning.