Utan alla frivilliga insatser – organiserade såväl som informella – stannar Sverige. Så är det redan nu. Allt talar dessutom för att dessa insatser snart kommer att få än större betydelse. Det hänger ihop med att Sverige står inför stora utmaningar när det gäller den generella välfärden. Demografins förändring med en allt äldre befolkning är den viktigaste förklaringen.

Det gör det till en överordnad uppgift för riksdag och regering att se till att hela samhällets resurser tas tillvara i den för medborgarna bästa av kombinationer. Samhället är större än både staten och marknaden. Medborgarnas egna erfarenheter, kompetenser och möjligheter måste tas till vara. Det är oundgängligt. När detta sker ökar Sveriges möjligheter att på ett ansvarsfullt sätt möta utmaningarna så att den generella välfärden är en realitet även framledes. Väl fungerande frivilligorganisationer kommer att spela en allt viktigare roll. Eftersom staten har det övergripande ansvaret är det upp till riksdag och regering att i verkligheten agera i linje med den politik för det civila samhället som riksdagen med brett parlamentariskt stöd redan (2010) har beslutat om. Det är en i allt väsentligt bra politik om den omsätts till praktiska handlingar i linje med de vägledande principerna. Ingen regering kan inte ta för givet att så sker när uppdragen lämnas till myndigheterna. Den måste förvissa sig om att så är fallet.