Om ett land verkligen vill engagera sina medborgare i landets krisberedskap finns det goda möjligheter. Ett sätt är att tydliggöra för medborgarna vad dessa måste vara beredda att ta hand om själva och ge dem de verktyg som behövs i form av information. Det kan handla om sådant som vatten, mat och värme. Ett annan sätt är att engagera lokalbefolkningen i krisberedskapsövningar. Ett tredje sätt är att ta fasta på att det finns medborgare som både vill och kan ställa upp som förstärkningsresurser. Ett fjärde sätt är ett bejaka att även medborgarna kan ha värdefulla synpunkter på behov, problem och möjligheter inom krisberedskapen. Kombinerar staten dessa möjligheter är möjligheterna att få en folkförankring av krisberedskapen. Detta borde vara eftersträvansvärt när ett nytt civilt försvar nu ska formas, ett civilt försvar som bygger på krisberedskapen.